En kock kanske?

Emil fixar grönsaker till lunchen. Enormt tålamod. Varenda skalbit ska bort sedan skära omsorgsfullt. Barn är olika.

Nu målas det

Efter 7 mån m ställningar och gammal intorkad murbruk överallt runt, på, under, over, och inuti huset börjar slutet skönjas. Idag målar de fasaden!

Lika som bär...(2)

Följande utspelar sig när Albin och jag äter kvällsmacka. Vi sitter och pratar om ditt och datt när Albin plötsligt utbrister:

- Mamma, mamma - du är JÄTTELIK Hammarbys tränare i handboll.
Jag börjar febrilt leta i minnet. Vem är det? Vem är det? Staffan Ohlsson....

- Nej men Albin, det är jag väl inte? Va? Hur då??

- Jooooo du är jättelik. Fast han är inte lika gammal som du. Men ni har likadant hår och samma ansikte.

Så nu går Erik omrking och kallar mig för Staffan. Jag går runt och tänker att Albin måste ha menat att han inte är lika gammal som jag utan MYCKET äldre... Och håret?? Ja, min frisör Taner (uttalas Tanner) lär nog få omvärdera sina planer på att få mig att spara ut håret. Jag har aldrig haft riktigt långt hår. Jag har alltid tröttnat på att spara till långt och nästa gång jag går till Taner lär han för 10:e gången få en utskriven bild på Meg Ryan (från filmen "du har mail") upptryckt i nyllet och efter det kommer jag bara lugnt och sansat säga KLIPP! Inga men. KLIPP SA JAG!

För länge länge sedan var det någon som tyckte att jag var lik Rickard Sjöberg (postkodsmiljonären idag) och det var ju ok. När jag väntade Albin var jag lik Rolf Porseryd. Framför allt på håret och då särskilt luggen. Mest enligt mig själv men när jag påpekade det för andra var det liksom ingen som sa emot. Och nu är Staffan Ohlsson och jag lika som bär? Jag måste bearbeta detta hos coachen i morgon!

Ha en trevlig Valborgsvecka!

De egyptiska badkillarna

Nu har vi varit hemma i en vecka. Tiden går sjukt fort. Jag har inte haft tid att blogga en minut sedan jag kom hem eftersom jag har gjort en massa andra saker som jag inte ens kan komma ihåg. Jag tycker att man går upp. Och så går man och lägger sig. Och då är man ändå bara hemma hela dagarna. Vad gjorde man när man jobbade? Ja det tål att tänkas på. Här kommer tre härliga badbilder. På världens finaste killar. De bodde i poolen i en vecka.

Albin

Och ja, resan gick bra. När vi väl hade fixat ett nytt pass till Albin, hos Arlandapolisen kl 06.00 på avresedagen (man kan tycka att jag åtminstone kunde kollat alla passens giltighet innan avresa, jag som oroar mig för allt) var det faktiskt ingen som kräktes ner hela flyget, ingen som fick vare sig dengufeber, malaria eller blev uppäten av en jättestor haj. Erik var kanske rent magmässigt inte på topp och så en supermega förkylning på det. Det var synd om honom. På riktigt. Annars var det en toppenresa. Och nu är det ju bara att ge sig ut och spä på solbrännan!

Packad och klar

Nu åker vi. Om 5 timmar. Så det är bäst att få lite sömn.
Det ska bli häääääärligt!

Katastrof-Lotta

Jag har ju väldigt konstiga saker som jag hänger upp mig på måste jag säga. I morgon ska vi åka till Hurghada i Egypten på en härlig veckas solsemester med halva släkten! I cirka tre veckor har jag varit stenfokuserad på att vi kommer att bli sjuka (läs magsjuka) och inte kommer att kunna komma iväg. Det har tagit upp en enorm del av min tid. Maniskt tänker jag de tankarna. Dubbelkollar barnen hela tiden. Äter dom? Verkar dom pigga? Sitter det några magsjukelappar på dagis? Nej vi kan inte träffa dom, dom kräktes ju för 8 veckor sedan typ....

Lägg till detta ett par hundra andra katastroftankar. Planet kommer att krascha. Tänk om vi inte har kollen där borta och nåt av barnen drunknar. Tänk om terrorister spränger hela hotellet, jag menar det är ju ändå Egypten...Och till sist, såklart, eftersom ingen nu blivit magsjuk eller sjuk över huvudtaget, INNAN vi åker, hur sjuka kommer vi då inte att bli när vi väl är där??? Så här dagen innan vi ska åka skulle man kunna säga att jag är lite trött i huvudet. Och har svårt att få ihop (den givetvis helt perfekta) packningen.

Jag har mina verktyg. Som jag lärt mig i KBT. Tankar är bara tankar. Du är inte dina tankar. Enligt KBT ska man låta alla tankar komma. Exponera sig för dem. Vältra sig i dem. Det är bättre än att försöka trycka bort dem med "säkerhetstankar" som tex "det är säkrare att åka flyg än bil". Så det är lite så jag gör. Jag försöker tänka att jaha, nu tänker jag det här. Och nu tänker jag det där. Det blir lite bättre då.

Så klart undrar jag VARFÖR gör jag så här mot mig själv?? Grejen är att jag kanske bara ska acceptera att jag gör så här. Jag har alltid gjort så här. Det vet mina nära och kära och alla andra som rest med mig någon gång, någon stans. (Tack för att ni stått ut)

Det fina i kråksången är ju ändå att jag alltid åker iväg, jag genomför alltid en resa, jag kommer alltid iväg. Även om min pappa måste sätta sig i en taxi från landet och följa mig till tåget för att jag ens ska våga kliva på det, eller om jag måste gå flygrädslekurser, eller om jag måste gå till en privatläkare och få med mig ett reseapotek som innehåller allt från malariatabletter till adrenalinspruta. Det beror nog på att under all oro finns det en genuin längtan och positiv förväntan. Under alla veckor av oro och ångest är det åtminstone en liten del som verkligen verkligen vill åka. ALLT lättar så fort jag sitter på planet. Så idag längtar jag till i morgon. När vi äntligen ska åka. Hoppas ni alla får en trevlig och skön påsk. Själv ska jag snorkla i Röda havet. Och vem vet. Jag kanske blir uppäten av en jättestor haj. Eller om inte jag blir uppäten så åtminstone nåt av barnen.

Inser att han fick mig igen.....

Efter mitt långa traumainlägg om min 05.20 morgon sneglar jag bakåt i bloggen och kollar om jag fått några kommentarer från nära och kära. Vem är Ulrika Lundell???? Jag fattar ingenting. Börjar luska i profilen. Inte tillgänglig. Har Ulrika på jobbet bytt efternamn. Men hon läser väl inte här???? Konstigt tänker jag. Stina och jag pratade om att man kan se hur många som läser bloggen om man beställer en tjänst som får fram unika besökare. En på hennes jobb hade typ över 300 besökare som hon inte hade någon somhelst aning om. Jag börjar genast googla efter den tjänsten. Tills det slår mig. Jag är lurad. BLÅLURAD.

Antingen är det du. Eller din fru. Det är bara du eller ni som kan komma på det här. Som vet att jag går på det. FAN.

Du kan bli rik på dina lur. Hoppas du inser det. Du är bäst. Det gills inte riktigt dock, inte till 100 % eftersom inlägget gjordes den 2/4. Men hur som helst är jag lurad. Grundlurad.