Biverkningar

http://www.365saker.se/2009/01/29/29-ga-i-ide/

Dagens tips på 365saker.se känns verkligen som något jag skulle vilja just nu. Jag var ute och tog en drink på Gondolen i går. Eller kanske inte en enda liten fjuttig drink men det var i alla fall intentionen. Hur som helst verkar det inte riktigt funka lika bra som förut, iallafall inte dagen efter.

Då är det tur och ett otroligt priveligie att man iallafall kan göra som man gjorde förr. Nämligen sitta i soffan och dricka cola och titta på helt meningslösa dag-tv-serier med sin kompis. Det kändes lite som om ASH och jag återupplivade minnena av en dagen efter dag i Umeå. Den kunde se ut så här ungefär:

Lite små-ångest. Mycket cola, gärna blandad med lite fanta. Smågodis. Chips. Vänner, Dag-såpa, Glamour, nån film. Mera cola. Mera fanta. Rull-pizza. Det var härliga dagar även om det inte låter så. Nu var ju inte riktigt omständigheterna desamma just idag. Av olika anledningar bestämde jag mig för att gå hem vid lunch. Varför då? Ja det ni, det kanske jag skriver om i morgon. Eller i övermorgon. Neeej, vi blev absolut inte osams...

Compact föräldragalon

Ja men det kan ske skulle vara något. Jag ska designa ett litet compact galonställ till mammor och pappor. Igår när jag hämtade killarna på dagis var det ju sååå många föräldrar som liksom inte alls ville ha några kramar och gosiga pussar. Alla barnen var lermonster och så kommer den där lilla ärtiga mamman i sin super snygga jobbstass och möts av världens sötaste geggamojja monster. Oj Oj Oj vännen, vi får kramas när vi kommer hem...och så skrattar hon lite ursäktande och undrar om någon annan ser att hon faktiskt skjuter barnet ifrån sig och förnekar barnet den närhet och kärlek det faktiskt behöver efter en lång dag på dagis. (Kanske lite överdrivet. Men det är så hon känner. I själen. Been there)

Men då kan hon, när jag har designat klart mitt comact galonställ for parents, bara veckla ut stället, trä på sig det och bara kasta sig över ungen och ösa pussar och kramar. Och alla är glada och hela personalen bara jublar och applåderar och sen kommer sån där härlig amerikansk musik som i en riktigt drypande bra feel-good movie...och mamma och barnet går hemåt hand i hand. Och där på vägen lite längre bort kommer pappan i sin compact galon for parents, och så börjar de springa mot varandra och sen kramas de alla tre länge och det är ingen hejd på lyckan.

Nu kanske ni undrar varför mamman hämtade och inte pappan och varför ska det just vara mamman som hämtar? Naturligtvis kan man byta ordning på mamman och pappan så att det blir som man vill ha det. Och pappan compact galonställ for parents kanske är rosa. Tänk på det ni.

Det är ju genialt.

Feel-good movies, Singstar och musik

Nu har jag träffat min coach igen. Det är roligt att gå till en coach. Min läxa till nästa gång:

1) SLÄNGA ATT GÖRA LISTAN (den där 8 sidiga som är indelad rum för rum, jag skulle aldrig berättat om den...)

Sen tyckte coachen att innan jag kan ta tag i lite mer djupa övningar som tex vad vill jag med mitt liv skulle jag ta de två kommande veckorna och försöka komma ner i varv. (Jag kanske inte skulle berättat om det där med att det fortfarande inte känns som om jag kan andas, och att det svider i magen och bränner bakom pannbenet). Så vad ska jag göra då undrade jag. Vad tycker du om att göra frågade coachen. Fixa och dona och planera och sortera och flytta om saker och rensa och....jo men vad tycker du verkligen om att göra. Resten av läxan ser ut så här:


2) Titta på feel-good film (helst mitt på dagen tyckte coachen)
3) sjunga typ singstar
4) leka med barnen
5) äta god mat
6) lyssna på bästa favorit cd-skivor på jättehög volym

Idag har jag: fikat m ASH, lyssnat på favvoskiva och nu ska jag leka med mina barn. Och vet ni vad. Jag känner mig oväntat upplivad trots vädret! I morgon blir det feel-good film. Men det känns inte helt politiskt korrekt. Att titta på feelgood film mitt på dagen. Jag skulle ju kunna rensa en garderob. Men det kanske är det som är meningen?

Roligt

http://www.barnamun.se/

Det är så roligt att nån kommer på alla bra idéer. Snart kommer min klockrena affärsidé...

Det ÄR fortfarande INNE med BLOGG

Antrop (Eriks företag) har haft konferens. Webb 09 hette den. Jag kan nu intyga att det inte är ute och blogga. Traditionell blogging är inne och målgruppen som läser flest bloggar är tjejer mellan 15-20 år. Om man inte vill blogga the old fashioned way ska man microblogga eller twittra. Det är ungefär status på facebook. Men man skriver typ 33 inlägg om dagen. Nu går jag på toa, nu hörde jag ett roligt skämt, nu tittar jag på Let's dance (och Laila Bagge är ju duktig faktist) osv osv hela tiden. Det är verligen superrätt.

Jag tycker det känns skönt att det är inne att blogga. Jag har bara lite bekymrad över mina fans. Frågan är om dom är inne? Men det är ju inte den faktiska åldern som räknas det är ju hur gammal man är i hjärtat och själen. Och då har jag nu kommit fram till att jag är på helt rätt spår. För mina trogna följeslagare här på bloggen är ju inte dag över 17,5 år! Och jag har precis fyllt 18!

PS. Snart kan ni följa mig på bambuser.com. Då filmar man sig själv typ hela dagarna med sin telefon och så kan alla som vill kolla på det. DS.

Wii-ålder 51 år

I dag har jag kört Wii Fit. Det började med en jättelång genomgång av en massa värden och siffror. Sen fick man göra lite balans test och lite uthållighetsövningar. Jag tyckte det gick fint som attan. Sen kom det en sammanställning som visade att jag hade usel balans, bra BMI och hyfsad kondis men min Wii-ålder ligger på 51 år.

Efter det körde jag i genom alla övningar som finns lagrade i hela spelet. Jag har nu skrapat ihop en träningstid på totalt 2 tim och 37 min. På en dag.

Något jag läste i DN...

som är sååå himla mycket jag.

"Många lever i föreställningen om att själva livet inte riktigt har börjat ännu, att man måste undanröja en del praktiska hinder i form av vardagliga bestyr - så att man får rejält med tid för att leva på riktigt SEDAN".

Och sen lite längre ner står det att detta "SEDAN" aldrig kommer. Vad taskigt. Det har jag intalat mig själv i typ 25 år. Jag ska bara jag ska bara jag ska bara...

Så vad ska jag göra? Ska jag slänga den här 8 sidor långa att göra listan, som går igenom husets alla rum ett för ett, och allt jag vill eller tycker mig behöva göra i dessa rum för att det ska bli - ja vad då? Färdigt? Blir det någonsin så färdigt att man sedan kan strosa runt och börja leva livet i nåt slags skönt flow?

För helt ärligt. Det är lite så jag tänker. Att när jag har betat igenom den listan (och alla 22 sidospårs-listor som inte har med huset att göra) så kan jag/vi äntligen börja njuta av vårt fina hem och skapa vårt härliga hemmaliv. Men det funkar alltså inte så. Nä hä.

TV-tablå lördag - bästa sändningstid

Visst, man kan ju ladda ner högaktuella bra filmer, eller så kan man lära sig hur sin inspelningsbara dvd funkar, så att hårddisken är full med allt det där som man bara inte ville missa och nu har chansen att se. Eller så kan man dra och hyra en film (men det är ju verkligen heeeeelt ute) Så nu är det antingen Affleck eller Stiller eller Affleck eller Lopez. Gud vad svårt. Jag vet inte vad jag ska välja. Jag får "ola" helt enkelt. Eller så kan man ju stänga av krypa upp i soffan, dricka vin och prata...

Jag går på panterbio

I dag har jag och ett 100-tal grå pantrar varit på bio. Kl 12.00. Dom grå pantrarna inkluderade mina kära föräldrar, men jag tycker inte dom är riktigt så gråa ändå. Det finns gråare pantrar. Helt klart. Sist jag var på en "riktig" bio (jag räknar in SITC med Sarah JP som en riktigt bio hur bra den än var) såg jag Masjävlar. Och nu klämmer jag till med en riktigt Guldbagge-grand-slam. Där satt jag med mamma och pappa i biomörkret och tuggade Riesenkolor (eftersom jag till skillnad från många andra hade tänder) och kom på mig själv att faktist vara hyfsat avslappnad. I början kändes det som om någon skulle komma och ta mig i kragen och släpa ut mig och säga vad håller du på med? Här kan du väl inte sitta en vanlig torsdag. Men när den paranojjan släppte var det hur härligt som helst. Och ja, det var en bra film. En jättebra film. Tyckte jag och alla pantrar. Nu har jag bestämt att jag ska gå på en 12.00-bio i veckan. Minst. Och så kan jag blogga om det. Det blir bra.

Re klockan:Under inställningar fanns det! Tack ASH. Den var inställd på en stillhavstidszon. You wish...och jag kör bara vattenpipa när jag mediterar på min ärvda persiska matta Lisa. Aldrig annars.

Klockan

Jag fattar inte hur jag ska få klockan att funka på bloggen. Hon är ju 15.05. Jag kanske bloggar i en annan tidszon. Vad kul. Som bloggare är jag i Australien eller i Bangkok eller nåt.

Stressnivå...

Jag kan inte sitta still. Det måste vara något som är fundamentalt fel. Så fort jag sätter mig ner och läser tidningen, bläddrar i ett flashigt magasin eller försöker bara koppla av så får jag puls. Hjärtklappning. Lite så att jag börjar oroa mig för om jag också håller på att få en infarkt. Som Mojje. Jag måste ha snurrat upp mig själv på en stressnivå som är helt absurd. Och så tar det liksom stopp när jag tar ett djupt andetag. Jag kan inte andas. Jag kippar. Så då måste jag rusa upp och rensa ur en legolåda eller ett köksskåp. Är inte det lite konstigt?

Under mitt break kommer jag att träffa en coach. Det känns jättespännande. En livs/karriär/värderings/stress/föräldra etc-coach. Jag hoppas att coachen är allt det i allafall, för det känns ungefär som det är allt det jag behöver. Jag har varit där en gång. Jag pratade oavbrutet i 2 timmar. Man får läxor när man går till en coach. Och min första läxa är att andas. Det går skitdåligt. Jag har andats nu i 5 dagar. (eller i 13518 dagar för att vara exakt, men då var det inte en läxa). Och jag får ju inte luft. Känns det som. Jag får ju luft eftersom att jag lever. Men ändå.

Har man börjat blogga så har man. Idag har jag dessutom gått ut rätt hårt med att jag är bloggare. Blogg-Lotta. Andra har definierat mig som bloggare och jag har i princip lovat att jag ska blogga varje dag. Så är det. Och åtminstone en person har lovat att läsa ofta.

Nu har jag ingen aning om hur man gör. Men efter att ha läst Metros blogg-skola (för jag måste veta att jag gör rätt) förstår jag att man ska skriva korta kloka inlägg, gärna med en röd tråd och så det viktigaste av allt. Ofta. Helst varje dag. Annars ingen riktigt äkta blogg. Man måste inte ha ett bloggämne. Man kan blogga om ditt och datt. Vilken tur.

Så nu ni, ska ni få höra vad man gör av ett break. Ett break som förhoppningsvis leder till att man blir utvilad, får koll på läget, sig själv och allt annat (för det är väl viktigt?), lär sig andas och bara vara, och bara tänker snälla tankar om sig själv. För det är väl intressant att läsa om? Det visar sig!

Nu har jag skapat en blogg...

Det ska bli skoj att dra igång denna nya och spännande aktivitet. Roligt att känna att man är lite inne. Eller? Men vem vill läsa? Och vad ska jag skriva om? Det återstår att se. Det växer nog fram. Jag har ju all tid i världen.