Skolstart

Idag började Albin i Skälbyskolan. Pirret infann sig lite grann i går, men det var inte så farligt. Jag var nog kanske mer pirrig än Albin ändå. Idag tågade vi iväg. Hand i hand. Väl på plats släppte han handen snabbt och kilade in och satte sig på mattan. Han tittade förväntasfullt på alla och lyssnade noga på allt som sas. När de skulle börja tog Albin till orda och förklarade att han visste att det var en som inte hade kommit ännu. Han heter Nisse. Han kommer snart men hans pappa är ute och går med hunden. De väntade snällt på Nisse innan de satte igång. Den gula gruppen blev Albins grupp och där fann han sig till rätta på någon minut. Så redig och stor men ändå så liten.

Efter dagens lättsamma intro åkte vi till Stinsen och handlade en ny ryggsäck. På Waynes tog vi oss en välförtjänt fika. Albin säger då:

Mamma jag visste det hela tiden.

Vadå undrar jag

Att det skulle vara så här roligt att börja skolan. Det är det roligaste jag gjort.

På introduktionssamtalet förklarade Albin för fröken att det roligaste med förskoleklassen skulle bli rasterna....det har han efter mamma. Men han tyckte att lektionerna skulle bli väldigt roliga också. Han ville ha många lektioner och lära sig saker...

Lycka till min lille prins nu på din skolresa som precis har börjat! Du är bäst!

Ja, sommarlovet är alltså over and out...men det är bara en så där 300 dagar kvar till nästa sommarlov.

Torödag

Sovmorgon, frukost m morfar, stranden, ankrace, lunch i solen, båttur, röror å räkor å glass hos Lenny, bryggbad mm. Vid 17 ropar viktor: blir det drink nu eller? Självklart blir det drink? Det blir det alltid på torö. Med en av morfars 142 drinkpinnar. Och is. 4 dagar kvar på sommar lovet.

Ost och kex

Efter nattning av 3 smågalningar är det gott m lite ost och vin m mamma och pappa. Alltså jag dricker vin och äter ost m min mamma och pappa. Ja ni fattar. 5 dagar kvar på sommarlovet.

I väntan på mer badväder

Då spelar och sjunger vi och gör egna instrument. Blixten slog ner i mormor som plötsligt blev megakreativ. Nu sjunger vi köppebävisan och alla är äppelkindade och sams. 6 dagar kvar på sommarlovet.

Fiskedrag i örat

Viktor vilar ut med en glass efter besök hos akuten i nynäs för att ta bort fiskekroken i örat. Fisketuren m morfar och albin slutade inte riktigt som han tänkt sig. Vi sulle ju fånga gammelgäddan. Lille tuffe viktor. Fortfarande 7 dagar kvar på sommarlovet.

Vad gott m frukost

Tycker emil efter en och en halv tugga rostmacka och 2 skedar fil och ett halv kilo västerbottenost. Sommarlov 7 dagar kvar.

Bryggmys

Vi har det bara bäst just nu. Härligt. Fantastiskt. Roligt. Soligt. Bad med krokodil. Ringåkning. Snart stundar middag med alla 11 på ankarudden. En dag att tänka tillbaka på i gråa kalla november.

Klart jag ska fortsätta blogga...

Några har undrat om jag ska sluta blogga. Det är klart att jag inte ska.
Jag kanske börjar twittra också. Men inte lika mycket som Daniel. W alltså.

http://www.intetnytt.se/humor/42-ovrigt/215-daniel-westlings-twitter

GLAD MIDSOMMAR

Summering av att ta ett break och börja blogga...

Det är alltid bra att göra lite summeringar då och då. Reflektera lite. Och det ska gudarna veta, att är det något jag gjort det senaste halvåret så är det just det. Reflekterat. Jag har vänt ut och in på väldigt många saker. Fram och tillbaka. Tufft, jobbigt men bra. Vad har det lett till då? Ja det är svårt att definiera tycker jag. Men jag gör ett litet försök. Några punkter bara. Mest för min egen skull.

• Det viktigaste i livet är familjen. Och att familjen mår bra. Och att man själv mår bra. Prioritera rätt. Ooops vad svårt det är.
  
• Det är inte så lätt att bryta tankevanor och mönster som är destruktiva. Oj vad man får jobba. Varje dag. Utan paus. En tanke i taget. Och aldrig ge upp. Och fasen vad svårt det är...
  
• Vad andra tycker och tänker är inte nödvändigtsvis sanningen. Alla har rätt till åsikter och får tycka och tänka precis vad de vill om mig. Jag kan välja att ta åt mig eller inte. Bry mig eller inte. Det är ännu viktigare att lägga ner alla tankar som leder till att man tror att andra tycker och tänker en massa saker om en själv. Förmodligen och förhoppningsvis reflekterar de över helt andra saker än det jag pysslar med i mitt liv. Att tro att den och den tycker nog så och så måste vara det mest idiotiska man kan lägga sin tid och energi på. Men oj vad svårt det var nu då...
  
• Det är heeeelt sjukt vilken inverkan jante har haft i mitt liv. BORT MED JANTE. BORT MED JANTE. SE SÅ FÖRSVINN.
  
• Från att ha känt att jag inte har en enda egen värdering är jag nu helt på det klara med att jag har massor med Lotta-värderingar. De kommer från mig och är definierade av mig. Det är ju otroligt skönt.
  
• När det gäller yrkeslivet har jag också kommit en bit på väg. Fast det var INTE poängen med breaket. Det har liksom klarnat ändå. Jag har till exempel kommit fram till att jag tycker att HR är aptråkigt. När jag på riktigt har erkänt detta för mig själv och för andra släppte något. Jag började känna inspiration. Är inte det fantasiskt? Jag måste inte jobba med HR. Jag MÅSTE inte jobba med någonting som ligger i linje med min utbildning. Om jag inte vill. (Tack coachen) Det här är ju läskigt. Men jag inser att det är så det måste bli om jag någonsin ska finna en genuin glädje i att gå till jobbet. Vad blir det av inspirationen då? Jo det blir ett omregistrerat eget bolag och en massa kul grejer till hösten. Mer om det då.

Till sist:
Jag kan andas igen. Den 14:e januari kunde jag inte andas och jag trodde på riktigt att det var något fel på mitt hjärta och att jag hade cancer i magen. Det var inte fel på hjärtat och jag hade inte cancer i magen. Tack och lov. Nu den 17e juni kan jag andas helt ok tycker jag.

Tack breaket! Tack bloggen!

Ha en superskön sommar! Var här och nu. Så mycket det går!

/Blogg-Lotta

Den perfekta almanackan finns!

En sån här ska jag beställa!
http://personligalmanacka.se/

Jag vet att det är ute med almanackor. Men det är ju inte inne att blogga heller. Jag älskar almanackor och nu kan jag göra en som innehåller väder, listor, sodukon, och varje vecka kan jag fylla i en kurva på hur mitt humör har varit. Snygga är de också. Som Ordning och Redas ungefär. Vilken bra och rolig idé! Inte bättre än min affärsidé såklart :-). Men ändå.

Jag inser också att jag inte är särskilt snabb. Konceptet hade visst funnits sedan 07. Men oj vad bra det verkar gå! Kul!

SVT Play - Tack för igår

http://svtplay.se/t/111146/the_90_s

Jag måste bara slå ett slag för SVT Play. Jag vet. Jag är lite sent ute och jag har inte greppat det där med att man kan se allt från antikrundor till jättebra dokumentärer när man vill. Jag har liksom fattat det i huvudet, för helt bakom är jag inte, men jag har aldrig testat förrän igår.

Som vanligt på fredagar var det kassavovvo på TV. Jag är innerligt trött på Talangjakter och annat skit med massa amatörer som står och skriker eller försöker vara roliga. Jag var heller inte sugen på Trädgårdsfredag (fast det borde jag vara) och kände mig inte jättetaggad för en ny finsk dramaserie med namnet "Golden Retreiver". Några trista serier och B-filmer fick också tummen ner. Då tyckte Erik att vi skulle kolla Skyfferts show från Cirkus. Och så gjorde vi det.

Underbara Skyffert. Vilken fredagkväll. Hysteriskt skratt, allvar och lite Knesset-nostalgi. Tack Henrik och SVT. Och Erik.

Kan ni inte sova eller tycker det är skit på TV så sätt er bekvämt framför datorn om den är stationär, eller ta med den ner i soffan för 1 timme och 46 minuter skoj. Ligger ute tom 23/6.

Idag ska jag kolla partiledarnas slutdebatt så att jag kan fatta ett klokt val i morgon...eller...inte...som Henrik skulle ha sagt...

Den 1:a juni

Den här dikten fick jag av min mamma 1/6 2009.

Var glad min själ åt vad du har

Nu har du hundra sommardar

Och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar

Så har du nittionio kvar

och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står

I morgon är med ens i går

Det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får

är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra.

Den är väldigt klok och fin. Eftersom det nu ska regna i två dagar tycker jag att vi lägger till två dagar till våra 100 sommardar. Och så gläder vi oss bara åt att regnet som singlar ner de kommande dygnen gagnar vår nylagda extra green gräsmatta. Och då sparar vi två dagars konstant vattning. Det tycker jag är bra för naturen. Precis som Grumme.

Trampa gräs!

Idag kom gräsmattan på nu är jag ute och trampar skarvar.

Årets första dopp

Lite kallt men mycket skönt. Badberget still going strong.

Husprojekt 2

Nu står skalet nästan klart till det nya huset på furusund. Det blir kanonhäftigt!

Lördag

Fantastiskt trevligt m grannar! Spontan oxfile grill som föregicks av matjesill och nubbe. Utomhus såklart. Sedan lördagsgodis och film m kompisar i soffan. Livet är bra härligt!

Några tankar om tankar...

Negativa tankar är svåra att bli av med. Låt dem komma och låt dem gå. Du behöver inte fastna i dem. De kan vara obehagliga och svårhanterliga men det är bara tankar. Inte sanningar. Bara inslag i ditt huvud som dyker upp när de dyker upp och håller sig borta när de känner för det. Men det finns ingenting som säger att tankarna måste vara sanna. Kanske finns det sanning i dem, kanske inte. Jag är inkompetent, värdelös och okapabel. Det är en tanke. Men inte nödvändigtvis en sanning. Även om det kan kännas så då och då. Den viktiga frågan att ställa sig är: Hur får den tanken dig att må?

Ok. Man kan öva sig i att tänka positiva tankar! Det är viktigt att hitta alternativa tankesätt och testa dem. Det går inte att tänka bort de negativa tankarna. Men man kan börja tänka andra tankar som också är välkomna att komma och gå. Så låt oss tänka: Jag är kompetent, värdefull och kapabel. Vilken lögn. Så känns det. Vilket ljug! Men det fiffiga är att man faktiskt inte ljuger. För den positiva tanken är också bara en tanke. Och lika lite lögn som den negativa tanken är sanning. Den viktiga frågan att ställa sig är: Hur får den tanken dig att må?

Morgonpromenad

Min promenad är magiskt vacker. Det är så fint ljus och så fina färger just nu att man blir matt.

Censur av gammal barnbok...

Jag har en gammal gammal pixi bok - kostade 25 öre när jag fick den 1976 - som nu är en favorit hos killarna. Jag stoppade glatt ner den i väskan när vi åkte till Egypten. Bra att ha på planet.

Och på flyget åkte den upp! "Pojken som inte ville gå till skolan". Det är en sagovariant på den klassiska ramsan katten på råttan - råttan på repet - repet på slaktarn....

Med glatt humör börjar jag läsa denna grymma saga. Om pojken som inte ville gå till skolan. En gammal gumma, som troligtvis är pojkens förmyndare, inleder sagan med att be riset slå pojken så att han ska gå till skolan. Riset vill inte det så då ber hon elden elda upp riset, men det vill inte elden och vattnet vill inte släcka elden och oxen vill inte dricka upp vattnet och slaktaren vill inte slakta oxen och repet vill inte hänga slaktaren. Sagan slutar med att katten, efter en liten muta i form av strömming och grädde, ändå kan tänka sig att äta upp råttan....

Naturligtvis censurerar jag. Till exempel säger gumman såklart åt riset att jaga pojken. Lite grann bara. Och repet ska bara binda slaktaren lite. Som när man leker cowboys och indianer. Det blir jättebra. Jag läser snabbt och koncentrerat, och stora ögon och öron följer varje ord. När den är slut säger jag bara att det var en dålig bok. Den var jättetråkig och gammal. Nu tar vi en annan. Igen, en gång till, igen IGEN säger Viktor och Emil. Jag prövar med Mamma Mu, Halvan men nej. EN GÅNG TILL, IGEEEEN mamma! Jag tänker snabbt att jag ändå är hyfsat ok som 37åring så det är nog ingen fara och så läser jag igen och igen och igen...

Efter 12 gånger kan de sagan utantill. Så när pappa sedan läser den helt ocensurerad, hör jag Emil vråla: NEEEEEJ pappa, inte hänga slaktaren, BINDAAAA ska det ju vara. Och när moster läser sagor vid poolen en eftermiddag blir han lika irriterad. NEEEJ inte SLÅ pojken, JAGA ska det vara. Lena undrar med en suck vem som INTE läser som det står och tittar på mig.

OK. Jag censurerar en del sagor. Tomtebobarnen. Hemsk. Hattstugan. Går knappt att läsa. Till och med i Putte i blåbärsskogen slår dom barnen. Men ändå är det fina böcker. Så då väljer jag att censurera lite. Åtminstone tills mina killar kan läsa själva. Vad jag tänkte att jag skulle säga då? Inte vet jag. Oj då. Mamma läste lite fel. Mamma är ju så trött i bland när hon läser sagor. VA??? Står det att han skulle få smaka på riset? Jag tyckte precis att det stod att han skulle få sopa med riset....

En kock kanske?

Emil fixar grönsaker till lunchen. Enormt tålamod. Varenda skalbit ska bort sedan skära omsorgsfullt. Barn är olika.

Nu målas det

Efter 7 mån m ställningar och gammal intorkad murbruk överallt runt, på, under, over, och inuti huset börjar slutet skönjas. Idag målar de fasaden!

Lika som bär...(2)

Följande utspelar sig när Albin och jag äter kvällsmacka. Vi sitter och pratar om ditt och datt när Albin plötsligt utbrister:

- Mamma, mamma - du är JÄTTELIK Hammarbys tränare i handboll.
Jag börjar febrilt leta i minnet. Vem är det? Vem är det? Staffan Ohlsson....

- Nej men Albin, det är jag väl inte? Va? Hur då??

- Jooooo du är jättelik. Fast han är inte lika gammal som du. Men ni har likadant hår och samma ansikte.

Så nu går Erik omrking och kallar mig för Staffan. Jag går runt och tänker att Albin måste ha menat att han inte är lika gammal som jag utan MYCKET äldre... Och håret?? Ja, min frisör Taner (uttalas Tanner) lär nog få omvärdera sina planer på att få mig att spara ut håret. Jag har aldrig haft riktigt långt hår. Jag har alltid tröttnat på att spara till långt och nästa gång jag går till Taner lär han för 10:e gången få en utskriven bild på Meg Ryan (från filmen "du har mail") upptryckt i nyllet och efter det kommer jag bara lugnt och sansat säga KLIPP! Inga men. KLIPP SA JAG!

För länge länge sedan var det någon som tyckte att jag var lik Rickard Sjöberg (postkodsmiljonären idag) och det var ju ok. När jag väntade Albin var jag lik Rolf Porseryd. Framför allt på håret och då särskilt luggen. Mest enligt mig själv men när jag påpekade det för andra var det liksom ingen som sa emot. Och nu är Staffan Ohlsson och jag lika som bär? Jag måste bearbeta detta hos coachen i morgon!

Ha en trevlig Valborgsvecka!

De egyptiska badkillarna

Nu har vi varit hemma i en vecka. Tiden går sjukt fort. Jag har inte haft tid att blogga en minut sedan jag kom hem eftersom jag har gjort en massa andra saker som jag inte ens kan komma ihåg. Jag tycker att man går upp. Och så går man och lägger sig. Och då är man ändå bara hemma hela dagarna. Vad gjorde man när man jobbade? Ja det tål att tänkas på. Här kommer tre härliga badbilder. På världens finaste killar. De bodde i poolen i en vecka.

Albin

Och ja, resan gick bra. När vi väl hade fixat ett nytt pass till Albin, hos Arlandapolisen kl 06.00 på avresedagen (man kan tycka att jag åtminstone kunde kollat alla passens giltighet innan avresa, jag som oroar mig för allt) var det faktiskt ingen som kräktes ner hela flyget, ingen som fick vare sig dengufeber, malaria eller blev uppäten av en jättestor haj. Erik var kanske rent magmässigt inte på topp och så en supermega förkylning på det. Det var synd om honom. På riktigt. Annars var det en toppenresa. Och nu är det ju bara att ge sig ut och spä på solbrännan!

Packad och klar

Nu åker vi. Om 5 timmar. Så det är bäst att få lite sömn.
Det ska bli häääääärligt!

Katastrof-Lotta

Jag har ju väldigt konstiga saker som jag hänger upp mig på måste jag säga. I morgon ska vi åka till Hurghada i Egypten på en härlig veckas solsemester med halva släkten! I cirka tre veckor har jag varit stenfokuserad på att vi kommer att bli sjuka (läs magsjuka) och inte kommer att kunna komma iväg. Det har tagit upp en enorm del av min tid. Maniskt tänker jag de tankarna. Dubbelkollar barnen hela tiden. Äter dom? Verkar dom pigga? Sitter det några magsjukelappar på dagis? Nej vi kan inte träffa dom, dom kräktes ju för 8 veckor sedan typ....

Lägg till detta ett par hundra andra katastroftankar. Planet kommer att krascha. Tänk om vi inte har kollen där borta och nåt av barnen drunknar. Tänk om terrorister spränger hela hotellet, jag menar det är ju ändå Egypten...Och till sist, såklart, eftersom ingen nu blivit magsjuk eller sjuk över huvudtaget, INNAN vi åker, hur sjuka kommer vi då inte att bli när vi väl är där??? Så här dagen innan vi ska åka skulle man kunna säga att jag är lite trött i huvudet. Och har svårt att få ihop (den givetvis helt perfekta) packningen.

Jag har mina verktyg. Som jag lärt mig i KBT. Tankar är bara tankar. Du är inte dina tankar. Enligt KBT ska man låta alla tankar komma. Exponera sig för dem. Vältra sig i dem. Det är bättre än att försöka trycka bort dem med "säkerhetstankar" som tex "det är säkrare att åka flyg än bil". Så det är lite så jag gör. Jag försöker tänka att jaha, nu tänker jag det här. Och nu tänker jag det där. Det blir lite bättre då.

Så klart undrar jag VARFÖR gör jag så här mot mig själv?? Grejen är att jag kanske bara ska acceptera att jag gör så här. Jag har alltid gjort så här. Det vet mina nära och kära och alla andra som rest med mig någon gång, någon stans. (Tack för att ni stått ut)

Det fina i kråksången är ju ändå att jag alltid åker iväg, jag genomför alltid en resa, jag kommer alltid iväg. Även om min pappa måste sätta sig i en taxi från landet och följa mig till tåget för att jag ens ska våga kliva på det, eller om jag måste gå flygrädslekurser, eller om jag måste gå till en privatläkare och få med mig ett reseapotek som innehåller allt från malariatabletter till adrenalinspruta. Det beror nog på att under all oro finns det en genuin längtan och positiv förväntan. Under alla veckor av oro och ångest är det åtminstone en liten del som verkligen verkligen vill åka. ALLT lättar så fort jag sitter på planet. Så idag längtar jag till i morgon. När vi äntligen ska åka. Hoppas ni alla får en trevlig och skön påsk. Själv ska jag snorkla i Röda havet. Och vem vet. Jag kanske blir uppäten av en jättestor haj. Eller om inte jag blir uppäten så åtminstone nåt av barnen.

Inser att han fick mig igen.....

Efter mitt långa traumainlägg om min 05.20 morgon sneglar jag bakåt i bloggen och kollar om jag fått några kommentarer från nära och kära. Vem är Ulrika Lundell???? Jag fattar ingenting. Börjar luska i profilen. Inte tillgänglig. Har Ulrika på jobbet bytt efternamn. Men hon läser väl inte här???? Konstigt tänker jag. Stina och jag pratade om att man kan se hur många som läser bloggen om man beställer en tjänst som får fram unika besökare. En på hennes jobb hade typ över 300 besökare som hon inte hade någon somhelst aning om. Jag börjar genast googla efter den tjänsten. Tills det slår mig. Jag är lurad. BLÅLURAD.

Antingen är det du. Eller din fru. Det är bara du eller ni som kan komma på det här. Som vet att jag går på det. FAN.

Du kan bli rik på dina lur. Hoppas du inser det. Du är bäst. Det gills inte riktigt dock, inte till 100 % eftersom inlägget gjordes den 2/4. Men hur som helst är jag lurad. Grundlurad.

05.20

Det går inte. Jag dör. På riktigt känns det som om jag dör. Det är ljust. Under några minuter bannar jag våren, den här årstiden som de senaste 5 åren väcker Albin just 05.20. Det blir bättre när vi ställer om klockan säger alla, då går det inte att få upp ungarna på morgonen. Ellerhur.

Albin vaknar 05.20 och snackar sport. Han pratar snabbt och lite med bananröst. Han läser upp olika resultat. Bara det är en liten skräckfilm faktiskt som skulle kunna vara riktigt läskig om man lägger till hans helt uppspärrade ögon. I en kvart ligger vi kvar så. Tills alla frågorna kommer. Vilka tror du vinner mamma? Rögle eller Hammarby? Jag är helt grötig i huvudet men jag vet att vi måste gå ner nu. Så att vi inte väcker brosorna. Dom behöver åtminstone sova till 06.00. Varför följer du med honom ner? säger vissa. Kan han inte leka själv? Kan du inte ta en klocka så får han lära sig att innan kl 07 får man vara tyst och leka själv. Tack för alla tips. Han är 5 år. Han vill inte leka själv kl 05.20. Han har all tid i världen att lära sig klockan. Han måste inte göra det när han är 5 och ett halvt, med syftet att hans mamma ska få lite mer sömn. Varför gnäller du då Lotta? Ja, säg det.

Jag säger så dumma saker till dig de här mornarna Albin. Du kan ju inte hjälpa att du vaknar så där tidigt sprudlande av energi. Förlåt. Jag låter som en psykotisk destruktiv kvinna i en Lars Norén pjäs där jag irrar omkring i mitt nattlinne och väser en massa saker om att du typ kommer att sluta växa helt och hållet om du inte sover. Förlåt. Jag är hemsk. Att vakna 05.20 är ju inte ett problem för dig. Så ansvaret ligger hos mig gubben. Jag vet ju att sannolikheten att du vaknar väldigt tidigt är stor. Det är ju inte ditt problem att jag avskyr att gå och lägga mig på kvällarna och prioriterar en mängd oväsentliga saker som gör att jag blir oförmögen att möta dig på ett positivt sätt när du vaknar. Det är mitt ansvar att bita ihop. Nu vänder jag den här (i övrigt soliga och fantastiska) dagen som startat ganska illa. Nu ritar vi en av dina sagor på åtta ihoptejpade A4. Och så gör vi frukost.

Till sist vill jag bara tacka Jonas Leksell för att han finns. Han förgyller mina barns lördagmornar mer än deras egen mamma. Sorgligt men sant.

April April...

Nej jag har inte aprilskämtat idag. Inte på bloggen i allafall. Båda inläggen var helt och hållet på riktigt och för att avsluta denna aprildag bjöd maken på Edsbacka Bistro suppé. Efter en sådan här dag förstår jag inte riktigt vad jag har gjort hittills på mitt break. Är det så här det kan vara?
Skönt att det finns väsentligheter i livet som frukost på stan, shopping, vinlunch, latte på konserthustrappan och bistromiddag. Mittemot sin make. Och en frånskild, pratglad kändis som jag nu vet det mesta om.

Därmot har jag hela dagen laddat för att inte bli lurad själv. Jag har väntat och väntat på det där sms:et som tagit mig med storm de senaste åren. Särskilt förra året var det läskigt när jag fick ett sms om att killarnas dagis skulle läggas ner...Du vet vem du är. Tog du en paus i år? Så att du kan ta nya tag nästa år? Du som har de bästa Aprilskämten i hela världen! På riktigt kändes det som om ditt sms var det enda som fattades idag, denna annars perfekta dag!

Konserthustrappan

Med stina och kaffe i solen!

Dagens lunch

Shopping och vinlunch. Jag vill aldrig jobba mer...

Lika som bär...

Jag har ju gått och funderat över vad det är som är så bekant med Daniel.

Det är så skönt när allt faller på plats. Lite lika är de allt! :-)

Jag är ingen bokmal direkt men jag läser...

Strax ska jag krypa ner och läsa min bok. Vilken då undrar ni kanske?
Följande konversation ägde rum i går innan vi somnade, Erik och jag.

Lotta: Är den bra din bok?
Erik: Jo då, den verkar bra.
Lotta: Vad handlar den om då?
Erik: Den handlar om en söderhavsö där det råder krig. Barnen är isolerade och får undervisning av den enda vite mannen som finns på ön och han läser Charles Dickens för dem. Och så får man följa barnens inre tolkningar av Dickens.
Lotta: Åhh.
Erik: Är din bra?
Lotta: Japp
Erik: Vad handlar den om då?
Lotta: Den handlar om en 23 årig tjej, som får ett jobb som assistent åt en chefsredaktör på en stor modetidning. Och chefsredaktören har bara Pradakläder. Och så får man följa henne när hon jobbar åt chefsredaktören som har Pradakläder.
Erik: mm hmm. Låter intressant....

Vi har lite olika smak, Erik och jag. Men det gör inget för jag läser. Jag har läst så otroligt lite hittills i mitt liv och det kan jag känna mig väldigt sorgsen över ibland. Så inför 2008 hade jag det som nyårslöfte. Att läsa böcker. Inget mer. Ingen särskild sorts böcker. Bara läsa böcker. Jag klämde strax över 20 böcker 2008. Av varierad sort och "kvalitet". Det var mer än vad jag hade läst på fyra år. Jag har fortsatt att läsa böcker i ungefär samma tempo. Det är underbart att läsa böcker. Jag gillar den bok jag läser nu. Jag gillade Revolutionary Road som jag läste innan. Och när jag är klar med den här ska jag läsa: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra.

Vad läser ni?

Tre bra och en kass!

3 bra:

1) Gurkan är nere på 19.95/kg.
2) Att Emil inte orkar äta upp en hel chokladboll på Waynes.
3) Halverad konsumtion av Nicorette de senaste 3 veckorna

Kass:
Snö, kyla och trista bakslag. Vår kom nu. NU! NUUUUUU!

Snart är det dock dags för Egypten, sol och värme. För alla utom Viktor. Han vill inte åka med. Han är rädd för pyramider och heroglyfer efter att ha lyssnat på Bamse i bilen och vill under inga omständigheter åka till "Äjuten". Han vill inte flyga flygplan heller. För dom är fula. Aldrig någonsin fluger jag flugplan.

Viktors äldsta kusin har fått honom halvt på banan genom att säga att vi ska åka båt. Och morfar har förklarat att vi inte alls ska åka till Egypten utan till Albatross (hotellet heter så). Viktor är fortfarande skeptisk. Lurad och skeptisk. Men det ordnar sig nog.

Inga mer ostbågar hos Hammarströms...

men desto mer chips!

Eriks mail till OLW:

Mitt namn:erik hammarström
Mitt meddelande är:

Hej, Jag undrar över innehållet i era ostbågar. Det står vegetabilisk olja på förpackningen och jag undrar över om det är palmolja ni har i ostbågarna (och även i era andra produkter)?MVH,/Erik

Svar från OLW:

Hejsan!

Tack för ditt mail. Det stämmer att vi använder oss av palmolja till våra ostbågar. Vi använder palmolja till de flesta av våra produkter utom till chipsen där vi använder solrosolja.
Ha en bra dag!

Vänliga hälsningar
xxx xxx
KonsumentkontaktOLW Sverige AB
_______________________
Har ni fest, eller?

Glatt, postivt, kort och koncist svar. Så nu skrotas ostbågarna. Och fram åker chipsen. Eller? Nja. Vi kör nog på morotsstavar och blomkålsdipp. Till barnens glädjerop. Men palmolja är faktiskt rätt läbbigt. I hela sydostoasien har man skövlat regnskog motsvarande 3 Sverige för att kunna odla oljepalmer. Så att vi ska kunna få hyfsat billiga ostbågar. I Malaysia är det värst.

Och för att köra vidare på klimat och miljöspåret. Ni har väl anmält er?

http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida

Erik hoppar och hoppar och hoppar

Varje kväll vid den här tiden har jag en rephoppandes, skuggboxandes, armhävningsutövande, utfallspresterande, frustandes och flåsandes make i vardagsrummet. En kvart om dagen med P. Roberto. 4 kilo muskler på 3 månader och nu är Erik inne på advanced program där armhävningarna sker på en arm eller med klapp emellan varje. På helgerna gör han dessutom alla övningarna med minst 17 kilos extra vikt, helt beroende av hur många barn som klättrar på honom samtidigt. Jag önskar mig lite av din diciplin och träningsglöd!

Undrar hur det är när ens barn sover länge på helgen?

Så här funkar det hos oss och det är verkligen samma sak varje varje varje vecka. Utan överdrift!

måndag morgon: ingen vaknar före 07.00
tis-tors: ungefär samma som måndag.
fredag morgon: killarna vaknar vid 07. En eller två måste tom bli väckta.
lördag morgon: alla killarna vaknar mellan 05.45 och 06.00
söndag morgon: killarna vaknar mellan 05.45 och (om vi har tur) 06.15. Detta trots Melodifestivalfinal eller andra sena aktiviteter.

Den som vaknar först gör dessutom alltid sitt yttersta för att väcka alla andra. Om mamma viskar lite försiktigt i Viktors öra att han kan ligga och gosa och vara lite tyst för ALLA andra sover så svarar han garanterat OOOOOOAAAAAAHHHHHHHHHHHAHHHHOOOOOOOOAAAAA!!! Om jag inte säger någonting börjar han av sig självt efter en halv minut: OOOOOAHHHHAOOOOLA LA LA LA LA LA LA LA LA MAAAAAMMMMMAAAAA!! (och så trycker han på min näsa allt vad han orkar) Om jag prövar omvänd psykolog: Nu får du skrika så högt du vill, du måste skrika, du får inte vara tyst: OOOOOOAAAAHHHHAOOOAHHHHHHHHHH!!! HA HA HA HA HA HA HA!!!!

Och så stapplar man ner. På med tevatten. 05.45 har inte ens barnkanalerna börjat så då blir det reklamslinga på Animal Planet i 10 minuter innan Drömmarnas trädgård går igång. Har ni sett det? Inte? Nej men det känns lite som om allt är en dröm, overkligt, man är liksom inte i sig själv, det här är inte jag. Det är inte Lotta som ligger här i soffan och kollar på det här. Jag sover. Eller? Nej. Det gör jag inte. Men en sak är säker. 05.45 är för tidigt. Oavsett om man har ett break och kan sova hela dagarna om man nu känner att man vill det.
Jag säger verkligen grattis till alla som har barn som gillar att sova på morgonen. Berätta inte det för mig bara. Inte på lördagar och söndagar i allafall.

Jag undrar så...

över rullstolsikonen när man ska lägga kommentarer på andras bloggar. Jag har en make som pratar mycket om ett handikappsanpassat internet, funka.nu och tillgänglighet på internet för alla och det tycker jag är toppen, men vad står den här ikonen för??

Jag tänker att om jag ser dåligt kan det ju vara väldigt svårt att skriva som det står i rutan ovanför, för att allt flyter ihop eller att det är konstiga färger. Och då kanske man får ett enklare ord som syns bättre om man klickar på ikonen. Men det händer inget när man klickar på den och då känns det mer som ett litet hån. Måste man lägga in kommentarer på något annat sätt om man sitter i rullstol? Kan det vara det?? Eller är det bara fel på min browser. Får alla andra upp något svar på min fråga när de klickar på ikonen?

Fler inlägg att vänta...

...var inte oroliga. Det är bara det att coachen har öst över mig en massa värderingsövningar och jag blir helt slut i huvudet av att fundera fram och tillbaka.

Ibland kan det nämligen vara så att man kan få lite diffus ångest av att inte leva efter sina värderingar och då kan det vara bra att definiera lite tydligare för sig själv vilka ens värderingar är och varför. För värderingarna har man där inne någonstans. Vissa personer är jättebra på att känna och leva efter sina värderingar. Andra (som jag tex, som alltid tyckt att det varit rätt viktigt att vara lite som dom andra och gärna vill go with the flow och kanske presterar och utför en massa grejer för att andra ska tycka att jag är duktig...) kan behöva se över sina värderingar och tydliggöra dem för att, om inte annat, må lite bättre.

Varför ger det ångest? Ja men det är ju enkelt. Jag har ju tex någonstans en värdering om att man ska göra sitt bästa för att leva sunt och inte tillföra kroppen en massa gift, beroendeframkallande ämnen och skit. Ändå går jag runt varje dag och tuggar mina nicorette och så tar jag en snus ibland. Inte efter min värdering alltså vilket är = ångest. Grejen här är att jag är medveten. Och ångesten är ett dåligt samvete och jag vet varför jag har dåligt samvete. Så jag lever med det. Ett tag till. Fast jag har svårt att ge ett bra svar till Albin som undrar varför jag alltid tuggar tuggummi. Jag borde ju säga: därför att jag är svårt beroende av nikotin. Men det blir mer för att det är gott. Typ. Ja ja. Förnekelse alltså. Dit har vi inte kommit med coachen. Dumt exempel.

Hur som helst, det kanske finns en massa andra saker som jag gör av ren slentrian (tex presterar på en massa olika sätt för att andra ska tycka att jag är bra) och det är alltså där jag är inne och gräver nu. Varför är det viktigt att vara duktig? Varför är det viktigt att se bra ut? Varför är det viktigt att allt ska vara städat och fint? Varför är det viktigt att äta sunt? Varför är det viktigt att vara en bra mamma? Vad är en bra mamma? Varför är det viktigt att vara en bra fru? Vad är en bra fru? Varför är det viktigt att vara en bra dotter? Vad är en bra dotter?

Hur går det då? Jo tack bra. Jag har kommit till insikter inom de flesta områden och dessa visar ganska tydligt att jag innerst inne tycker på ett sätt men agerar på ett annat. Det blir man lite trött i huvudet av. Det är det som är lite meningen säger coachen.

Lägg sedan till detta att jag har köpt en spikmatta...

Ännu en Galaxy familj i Häggvik

Tjoff och pang! Nu är vi med minibuss. Processen tog 4 dagar. Inbyte på volvon, en kort reflektion över värdeminskningen. Aldrig mera en sprojlans ny bil helt enkelt. Väldigt dum och dålig affär. Men Urban Junglen + alla annan utrustning har ju fått plats utan att blinka de senaste 4 åren så vi får tacka den silvergrå hjälten för allt den gjort för oss. Men köpeobjektet hade tappat lika mycket i värde på bara 1,5 år. HA HA HA!!

Och så kom prutningen i gång. Det är inte så lätt att pruta hos en superetablerad jättebilhandlare som Upplands Motor. Men jag lyckades. Litegrann i allafall. Halva priset på sprillans nya vinterdäck (bra Lotta) och en liten justering uppåt på inbytessumman (hyfsat Lotta) Det var ju det där med skadan. Påbackad av grön bil på parkering eller hur? Absolut sa jag med två fingrar i kors bakom ryggen. Jag orkade inte förklara att jag på alldeles egen hand backade in i tidningsåtervinningsbehållaren på skräpstationen. En manöver som borde vara omöjlig. Jag hade inte ens behövt backa för att komma ut. Skönt att det finns garantier med självrisk. Och sen lovade sälj-Henrik att han skulle fixa till den där nybilslukten i minibussen innan vi får den. Dom kan sånt hos jättebilhandlare. Alla begagnade bilar luktar splitternytt.

Om två veckor får vi vår Ford Galxay. De fashionalbla delarna av Sollentuna kryllar av sådana trevliga fordon. Det är som en oas full av Galaxys som tyst glider omkring, fulla med en massa underbart välartade och fina barn och fruar och makar som älskar varandra jättemycket. Erik är lite besviken över att den inte går på olivolja eller vatten eller något annat miljövänligt drivmedel men det får gå. Den drar ju lite mindre bensin än Svenssonbilen.

Yrvaken

Yrvaken är vad man blir när man somnar stenhårt vid nattning. Man kan förvisso gå och lägga sig 20.30. Varför gör man inte det egentligen? Det skulle ju vara så grymt effektiv sömn. Tänk att klämma in 3,5 timmar före midnatt. Jag har hört att timmarna före 00.00 är de mest effektiva sömntimmarna som ger snabbast pigghetseffekt. Jag tror på det. Nästa gång jag somnar när jag nattar ska jag testa att bara långsamt flytta över mig själv till min säng och somna. (Erik erbjöd sig iofs i kväll att bära in mig men jag avböjde vänligt men bestämt.)

Albin skulle berätta en saga ikväll innan han somnade och så här långt kom han innan snarkningarna tog över:

Det var en gång en mamma....som hette Lotta....Hon var 37 år och bodde i ett hus. Hon var fin och jättestark och lagade mycket mat. Köttbullar och korv och pannkaka och kycklingben. Som hon sedan åt. Hon hade tre killar som var barn som hette Albin och Emil och Viktor och en kille till som hon hade gift sig med som hette Erik. Han var 34 år. Han var också stark. För han var pappan. Han fick mat sen, när dom andra hade somnat. En dag.....

Sen somnade Albin. Jag strök honom lätt över håret och tänkte: Killen är nog rätt trygg ändå. Med så starka päron som lagar mat och är gifta och äter när de andra har somnat.

Sen somnade jag...

Bloggtrött

Jag är lite trött på att blogga. Men jag kommer igen. När jag har något roligt att komma med. För just nu är det lite stiltje hos Blogg-Lotta. Det händer ganska lite. Jag har inga särskilda hang-ups och inte några specifika grejer jag vill ta upp.

Jag skulle kunna blogga Lost förstås, för det är ju verkligen konstigt just nu, men då kanske folk undrar hur jag kan sitta och titta på 5:e säsongen när den inte ens har kommit till Sverige ännu? Nej fy.

Nej då bloggar jag hellre Glamour. För då är det i allafall en av de som följer min blogg som hakar på. Så i morgon på TV4+ kl 10.30 sitter jag redo, som en äkta hemmafru och stämmer av läget i den största av alla såpor. Räkna med en resumé! Ridge, Brooke, Stephanie, Taylor mfl! Here I come. Eller som Natalie Imbruglia sjöng på den gamla goda tiden:
I'm allready Throne - and a little Ridge - and a little Taylor - this is how I Brooke.

Nu är det kanske flera som inte fattar någonting. Men ibland är det så. Det får man bara acceptera.

Om jag börjar få långtråkigt? Nej inte ett dugg. Jag har börjat koppla av och komma ner i varv bara. Och det mina vänner är liksom poängen med det här breaket.

Hipp hipp hurra!

Äntligen verkar det som de får varann på riktigt! Victoria och Daniel. Förlovning idag alltså! Och sen ett sånt där härligt maffigt puffigt glittrigt och ståtligt kungabröllop! Underbart! Det bor nog en liten kungahus-diggare i mig i alla fall. Om inte annat är det ju KUL med stora pompösa kungabröllop! Det kan ju knappt någon förneka! Leve monarkin! :-)

Du är stickig och vass...

3 saker jag (tyvärr) INTE tror att mina barn kommer att säga om mig när de blir större

1) Åh mamma, vi kommer ihåg att du alltid hade så mjuka, lena händer.

Emil vid nattning: Nej mamma inte klappa, du är stickig och vass. Är det många som har lena mjuka händer? Det spelar ingen roll vad jag gör. Diskhandskar funkar inte för mig. Och så glömmer jag alltid att smörja in händerna. Det är ju ofta man ser de som tar handkräm när de kliver på pendeltåget in till stan och så sitter de och vårdar och masserar sina händer. Och innan de kliver av så tar dom en klick till. Jag kommer liksom aldrig på det. Att jag ska smörja in händerna på tåget, eller när jag fikar, eller när jag kollar på TV, eller innan jag ska somna. Jo då kommer jag på det men så orkar jag inte hämta krämen. Så jag får väl köpa att de aldrig kommer att säga till sina engelsktalande vänner: Oh you see, my mother always had the softest hands, almost like velvet.

2) Åh mamma, vi kommer ihåg att du alltid tyckte att det var så kul när vi var med i köket och hjälpte till.

En av mina bästa vänner är urbra på detta. Det är så bra tycker hon för då kan hon fixa klart maten samtidigt som barnen pysslar runt i köket. Problemet för mig är att jag aldrig blir klar med maten, för jag kan inte fokusera ens 10 sekunder i sträck på det jag håller på med när Emil och Viktor skär gurka, skalar morötter, mosar potatis eller vispar smet. Jag blir nervös. "Jag lillar inte det" helt enkelt. Fast jag kan ju inte prata i telefon och ta ut pengar i bankomaten samtidigt heller så det har kanske med min simultanförmåga att göra egentligen.


3) Åh mamma, det var så skönt för du var alltid så lugn och balanserad på mornarna när allt var stressigt och vi skulle iväg.

Det kanske inte är så många barn på vår jord som kommer att säga så här till sina föräldrar. Men det är säkert extra skönt för de föräldrar som ändå får höra det. För mig lär det nog inte bli så. Men det kan jag leva med. Mornar är mornar på något vis. Då är det värre med händerna. Jag vill inte vara vass och stickig. Så det så. Så här ska det smörjas! Massor. Och det här med köket. Jag har tre killar. De är alla väldigt intresserade av att hjälpa till när det ska lagas mat, bakas eller diskas. Det är bara att ta sig i kragen. Nu ska här hackas och skäras och vispas i det Hammarströmska köket! Med start i kväll! Bildbevis kommer...

Oj vad gott

Sa alla ankorna

3 Saker...

3 Saker jag ångrar lite grann eller ganska mycket faktist...

1. Att jag började tugga nikotintuggummin. Och inte följde instruktionen på paketet. 10-12 tuggummin brukar vara lagom de första veckorna, därefter minskar man gradvis dosen för att efter 3-6 månader vara helt fri från nikotin. HA vilket skämt. Jag tyckte det stod 3-6 år. Kan man läsa så fel?
Jag vet. Det är bara att sluta tugga. Men det är INTE SÅ HIMLA LÄTT...

2. Att jag glatt fortfarande föreslår att vi ska läsa Bajsboken som gonattsaga titt som tätt. Visst ligger min humor ibland åt detta hållet det kan jag villigt medge. Men Bajsboken är faktiskt äcklig. Särskilt när dom bygger det där höghuset som det sedan regnar på...
Jag vet. Oj då. Boken är borta. Nej, mamma vet INTE var den är...

3) Att jag läste en intervju med en framstående rymdforskare som berättade om en metroit som med en (om än mycket liten) viss sannolikhet kan störta mot jorden år 2029. Här pratar vi om en "utrota alla dinosaurier-metroit". Om de jättesmarta rymdforskarna med säkerhet vet dess bana 14 år i förväg (dvs om 6 år) så finns det goda möjligheter att sätta stenen "ur kurs". Men, om det låt oss säga inte går att få det svaret förrän 6-7 år i förväg, så är det rätt och slätt kört. Ingen bra läsning för en person med lite fobiska drag, en lätt släng av panikångest och en benägenhet att grotta in sig i katastroftankar.
Jag vet. Man kan välja att lägga i från sig tidningen och sluta läsa. Eller så kan man läsa klart och vila tryggt i att Bruce Willis med hjälp av Ben Affleck klarade det på 10 timmar i Armageddon. Och Ben Affleck lär väl åtminsone vara tillräckligt klar i huvudet år 2029 eller?

Trevlig helg!

Badkillar

Jo då det går livat till men vi måste ju öva inför egypten. Av allt att döma kommer det att gå fin fint med snorklingen! Det är bara att lära sig simma kvar. Men det är väl snabbt gjort.

Hemma igen

Vilken härlig helg vi har haft, Erik och jag. Tack Paris för ett roligt och energigivande besök!

Förutom att det är underbart att spendera några dygn ensam med sin make, att Paris är en fantastisk stad, att det är väldigt trevligt att slinka in på en bar och ta ett glas champagne kommer här några ytterligare saker jag upptäckt, lärt och förstått denna resa:

• Att min franska är helt kass. 6 års franskalektioner i skolan och en konversationskurs och jag kan inte ens beställa en kaffe ordentligt. Min spanska är dock bättre för det var det jag försökte prata hela tiden. Och Erik försökte på någon slags italienska-spanska-svenska-franska-engelska.
  
• Att jag är nyfiken på historiska händelser (så som Franska revolutionen, Napoleon etc etc) och till och med facinerad. Det ni Monica R och Einar M, mina kära historielärare trodde ni inte va. Ha!
  
• Att man kan promenera väldigt långt på en fransk frukost bestående av chokladbröd och croissanter (eller hur det nu stavas).
  
• Att jag i framtiden alltid ska handla små presenter till barnen direkt när jag kommer fram. Annars slutar det med godislådor på flyget och bamsetidningar på Pressbyrån på Arlanda när man kommer hem. Så här resonerade Erik och jag med varandra hela tiden: Nej men vi kan handla det sen, det verkar jobbigt att bära på det här roliga och fantastiskt fina riddarpusslet, de har ju säkert Babar-figurer på CDG (flygplatsen). För er som ska till Paris och vill handla nåt trevligt till era barn eller till er själva OCH flyger med SAS vill jag bara informera om att SAS är inhysta i en extremt liten flygel längst bort på flygplatsen utan taxfree, toalett och fik. Det finns NADA.
  
• Och så förstås: Borta bra men hemma bäst! Men det visste jag redan innan jag åkte.
  

Söndag i Paris

Sovmorgon, långfrukost, lång solpromenad utmed Seine, napoleons grav, kaffe på uteservering, tur till eifeltornet, moulles frites i ute i solen, ett glas chablis...vi har det bra helt enkelt.

Män i kjol

Hela paris var idag invaderat av dessa glada gubbar. Varför har vi inte lyckats lista ut. Men vi kan konstatera att säckpipa och fransk polisbil låter likadant.

Wow

Härlig stad Paris, vi bor 1 min från notre dame, just nu sitter vi och dricker champagne och myser på en bar. C'EST LA VIE!

Till Paris Till Paris....

ska vi rida på en gris. Det kan ta några år. Men jag tror nog att det går.
Så klart ska jag twittra och mobilblogga! Vi ses!

Snickarna har landat!

Så kom dom då äntligen, snickarna. De skulle komma absolut senast förra fredagen.

De nästan bodde här hela hösten och byggde och byggde. När de var klara blev Viktor otroligt arg när Erik och jag började flytta in i tillbyggnaden. Där ska ju Andärs och Pjääär bo...

De ska nu sätta hammaren i källarvåningen (Eriks crossfit-rum och Albins gympasal och mitt beach 2009 rum). De hade lite frågor innan de började: Hur ska vi göra med 3tums bjälkarna, är det ok om vi lägger på en cang eller blir det konstigt med plyfan då tycker du? Vem pratar du med? Mig. Well, You do what you have to do, pojkar. För jag fattar ingenting. Vi har ju lagt 3-stocks lager också för att länga upp innertaket och nu har el-Micke dragit knasigt med spottarna. Vi kanske kan flytta spottarna lite? Absolut! Det blir jättebra. Nej, jag behöver inte kolla med Erik. Jag bestämmer att det blir bra. För jag har what so ever inget annat förslag.

Det är roliga killar. Jag gillar dem skarpt. Och så är det ju lite trevligt med sällskap när man går här och skrotar. Snacka lite när dom äter lunch vid 09.45. En 2-liters GB-big pack burk fullproppad med Spaghetti och köttfärssås. Vill du ha en tallrik? Nej för fan. Det är bara bökigt.

Irriterande saker

• Gurka för 59 kr kilot


• Smaklösa äckliga februaritomater


• Att man aldrig kommer på vad man ska laga till middag


• När man är barfota och trampar på en liten jä... legobit, eller en stor också för den delen eller förresten, lego på golvet är irriterande. Även om man inte trampar på det.


• Att två strumpor alltid försvinner varje gång man tvättar. Omaka alltså.


• Att grannarna klipper sina äppelträd. NU. Vaddå, ska man det eller?? NU??


• Att det är onyttigt med delicatobollar
  
• Avstämning i självscanningkassan. Herregud. Det kan verkligen ge adrenalin. Ja ha ja. Då blev det en avstämning idag då - har det gått bra att scanna allt? Ja vad tror du själv? Smockan hänger i luften. (Fast själva tävlingsmomentet, om man har missat nåt eller "har alla rätt" är lite kul förstås.)


• Att allt som är riktigt smarrigt, sött och mumsigt är onyttigt
• 80-tal (utom Alcazar)


• Folk som gnäller och bara är negativa och skriver listor på irriterande saker

En av mina läsare tycker att jag har blivit lite för halleluja-positiv. Så jag slänger in lite gammal vanlig neggo-Lotta. Fast det var inget kul, egentligen. Att skriva gnäll. Men jag tycker att det är irriterande att gurkan kostar 59 kr kilot. Faktiskt. Om man känner sig irriterad kan man titta på den här lilla filmsnutten. Då försvinner det.

http://www.youtube.com/watch?v=7dj298NRTO8

Fika med Elsa

En liten fantastisk ny bekantskap är lilla Elsa. Jag tror att vi kommer att bli riktiga bundisar.

Februaripromenad

Vilken dag. Vilket ljus. Och tänk, jag har börjat mobilblogga. Det är det, mina vänner (och mamma och pappa) som kallas för att twittra. Snabba inlägg. Här och nu. Varvat med långa utläggningar om ditt och datt. Det är det skapar dynamik i bloggandet. Förstår ni. Så nu blir det andra bullar. Lite mer action. Annars blir det tråååååkigt.

Idag var jag ute och tog en lång lång promenad. Den kändes extra lång för det var så jäkla halt så man fick gå rätt långsamt. Och så går jag där och tänker att långa promenader är ju sköna och härliga egentligen. Och tänk vad skönt i vår då kan man sätta sig på en bänk i solen. ELLER VARFÖR INTE I EN HAMMOCK?

Är det inte underbart? Och så himla snygg. Och skön var den också. Det var när jag satt i den här hammocken, längs promenadstråket utmed Edsviken, i solen och pausade på min långa promenad som jag kom på att det här vill jag ha in på bloggen nu. Så därför är jag från och med nu mobilbloggare. Så att ni kan få det som händer när det händer.

Nu ska ni få se på grejer...

Jag mobil bloggar. Det ni. Man måste ju hänga med. Bli lite mer twitter. Man kan ju inte bara sitta på kammaren och ordbajsa.

Härlig helg går mot sitt slut

En härlig helg går mot sitt slut. Tre trötta killar sover gott.

Den här helgen har bjudit på 2 frisörbesök, schlager, skridskoåkning, lek med Pelle och Elsa 2 gånger, NallePuh film, Wild kids, fika med vänner, fika med släkt, lördagsgodis, gott rött vin, god mat, sovmorgon, mysmorgon med barnen, Mario Kart Wii och mycket mer.

Jag är lättad över att 80-talet lös med sin frånvaro i Melodifestivalen. Alcazar är förlåtna. Dom får se ut som dom vill.

Och nu blir det söndagsfilm.

Go Schlager! Get out 80-tal!

Snart är det dags. Alla är taggade. Alla är laddade. Eller? Jo rå. Det är väl klart att man är redo för lite schlager. Albin är hur redo som helst. Det enda han pratar om är Melodifestivalen. Och han hejjar på Måns. Och lite på Amy Diamond. Och sen lite på Andreas Lundstedt. För han är coolast. Tycker Albin. Fast han hejjar inte på Alcazar.

Vi sitter och bläddrar i Aftonbladets schlagerbibel. Den är jättebra. Verkligen. För 2/3 av innhållet handlar om gamla festivaler där jag måste säga 100 gånger att nej, det var när mamma var liten, och när Carola sjöng Främling var mamma bara 12 år och så känner man sig jättegammal. Det jag är mest rädd för i för de kommande veckorna är att alla ska ha 80-talskläder på sig i årets jippo. Att scenkläderna är 80-tal. Som Carolas gula overall med stort brunt skärp.

Idag tänkte jag att nu måste väl den här tradiga vinterrean var över så jag ska ta mig en titt på vårnyheterna. Kanske hitta en ny kofta eller tunika? Vem vet? Men vad möts jag av? Det känns som om jag kliver rakt in i 80-talet. Det är klart att jag har sett i de glassiga magasinen att det kommer 80-tal. Men de har dom ju liksom hotat med förut. Lite varje år känns det som. Jag vill bara meddela att nu är det hotet helt och hållet realiserat. Det är 80-tal. Jag fick leta som en dåre efter koftor och tunikor och när jag gjorde det, vad får jag se? Jo, Carolas overall, i 7 olika pastellfärger och en jeansvariant. När??? Jag undrar bara NÄR ska jag ha på mig den? Jag kanske kan ha en tunika över? OK. Jag gick ut ur den butiken. Det var kanske inte mig, just den butiken såg som sin attraktivaste kund. Jag gick vidare och till min förskräckelse var 80-talet
där överallt.

Chinos är ju också inne. Jag gillar chinos. Tycker att det är snyggt och propert. Tänkte att ok, det kan jag köra på. Men varenda par jag kollade på var redan färdigupprullade ner till. Tydligen ska man ha randiga tunna strumpor och pumps till. Jag tog mod till mig och frågade en expidit (som hade kornblåa glanstajts och en ljusgul stor t-shirt med skärp i midjan) om det var ok att rulla ner chinosbyxorna och ha ett par slitna converse och en vanlig t-shirt till. Hon sa ja. Och jag gick till kassan. Med ett par chinos. Svarta. Inte mintgröna. Dom fanns nämligen förutom i svart också i mintgrönt, kornblått och ljusgult. Förstår ni. Men mina är svarta.

I morgon går Alcazar vidare och Kerstin Klämma. Med eller utan 80-tals outfits.

Vintervackert

Idag är en sån där dag när det verkligen är vackert. Det är ju helt fantastiskt. Och så kvittrar en liten fågel och det dripp droppar lite utanför fönstret. Det är då man känner att ok, snart är det VÅÅÅÅÅÅÅR!

Saker som är bra:
Att det snart är vår
Att jag fick snooza och goooza på en supersöt liten nyfödd bebistjej igår
Att jag strax ska åka in till stan och äta lunch med S
Att alla barn har varit friska i över en månad (ska man skriva det??)
Att vårt varmvatten funkar

Saker jag längtar efter:
Vår på riktigt
Sommar
Hurughada resa med släkten
Paris med E

Saker jag inte vill ha:
Hjärtklappning
Ont i magen
Svid i huvudet
Svårt att andas

Såååå, jag väljer att fokusera på saker som är bra och saker jag längtar efter!

Ha en bra dag!

Biverkningar

http://www.365saker.se/2009/01/29/29-ga-i-ide/

Dagens tips på 365saker.se känns verkligen som något jag skulle vilja just nu. Jag var ute och tog en drink på Gondolen i går. Eller kanske inte en enda liten fjuttig drink men det var i alla fall intentionen. Hur som helst verkar det inte riktigt funka lika bra som förut, iallafall inte dagen efter.

Då är det tur och ett otroligt priveligie att man iallafall kan göra som man gjorde förr. Nämligen sitta i soffan och dricka cola och titta på helt meningslösa dag-tv-serier med sin kompis. Det kändes lite som om ASH och jag återupplivade minnena av en dagen efter dag i Umeå. Den kunde se ut så här ungefär:

Lite små-ångest. Mycket cola, gärna blandad med lite fanta. Smågodis. Chips. Vänner, Dag-såpa, Glamour, nån film. Mera cola. Mera fanta. Rull-pizza. Det var härliga dagar även om det inte låter så. Nu var ju inte riktigt omständigheterna desamma just idag. Av olika anledningar bestämde jag mig för att gå hem vid lunch. Varför då? Ja det ni, det kanske jag skriver om i morgon. Eller i övermorgon. Neeej, vi blev absolut inte osams...

Compact föräldragalon

Ja men det kan ske skulle vara något. Jag ska designa ett litet compact galonställ till mammor och pappor. Igår när jag hämtade killarna på dagis var det ju sååå många föräldrar som liksom inte alls ville ha några kramar och gosiga pussar. Alla barnen var lermonster och så kommer den där lilla ärtiga mamman i sin super snygga jobbstass och möts av världens sötaste geggamojja monster. Oj Oj Oj vännen, vi får kramas när vi kommer hem...och så skrattar hon lite ursäktande och undrar om någon annan ser att hon faktiskt skjuter barnet ifrån sig och förnekar barnet den närhet och kärlek det faktiskt behöver efter en lång dag på dagis. (Kanske lite överdrivet. Men det är så hon känner. I själen. Been there)

Men då kan hon, när jag har designat klart mitt comact galonställ for parents, bara veckla ut stället, trä på sig det och bara kasta sig över ungen och ösa pussar och kramar. Och alla är glada och hela personalen bara jublar och applåderar och sen kommer sån där härlig amerikansk musik som i en riktigt drypande bra feel-good movie...och mamma och barnet går hemåt hand i hand. Och där på vägen lite längre bort kommer pappan i sin compact galon for parents, och så börjar de springa mot varandra och sen kramas de alla tre länge och det är ingen hejd på lyckan.

Nu kanske ni undrar varför mamman hämtade och inte pappan och varför ska det just vara mamman som hämtar? Naturligtvis kan man byta ordning på mamman och pappan så att det blir som man vill ha det. Och pappan compact galonställ for parents kanske är rosa. Tänk på det ni.

Det är ju genialt.

Feel-good movies, Singstar och musik

Nu har jag träffat min coach igen. Det är roligt att gå till en coach. Min läxa till nästa gång:

1) SLÄNGA ATT GÖRA LISTAN (den där 8 sidiga som är indelad rum för rum, jag skulle aldrig berättat om den...)

Sen tyckte coachen att innan jag kan ta tag i lite mer djupa övningar som tex vad vill jag med mitt liv skulle jag ta de två kommande veckorna och försöka komma ner i varv. (Jag kanske inte skulle berättat om det där med att det fortfarande inte känns som om jag kan andas, och att det svider i magen och bränner bakom pannbenet). Så vad ska jag göra då undrade jag. Vad tycker du om att göra frågade coachen. Fixa och dona och planera och sortera och flytta om saker och rensa och....jo men vad tycker du verkligen om att göra. Resten av läxan ser ut så här:


2) Titta på feel-good film (helst mitt på dagen tyckte coachen)
3) sjunga typ singstar
4) leka med barnen
5) äta god mat
6) lyssna på bästa favorit cd-skivor på jättehög volym

Idag har jag: fikat m ASH, lyssnat på favvoskiva och nu ska jag leka med mina barn. Och vet ni vad. Jag känner mig oväntat upplivad trots vädret! I morgon blir det feel-good film. Men det känns inte helt politiskt korrekt. Att titta på feelgood film mitt på dagen. Jag skulle ju kunna rensa en garderob. Men det kanske är det som är meningen?

Roligt

http://www.barnamun.se/

Det är så roligt att nån kommer på alla bra idéer. Snart kommer min klockrena affärsidé...

Det ÄR fortfarande INNE med BLOGG

Antrop (Eriks företag) har haft konferens. Webb 09 hette den. Jag kan nu intyga att det inte är ute och blogga. Traditionell blogging är inne och målgruppen som läser flest bloggar är tjejer mellan 15-20 år. Om man inte vill blogga the old fashioned way ska man microblogga eller twittra. Det är ungefär status på facebook. Men man skriver typ 33 inlägg om dagen. Nu går jag på toa, nu hörde jag ett roligt skämt, nu tittar jag på Let's dance (och Laila Bagge är ju duktig faktist) osv osv hela tiden. Det är verligen superrätt.

Jag tycker det känns skönt att det är inne att blogga. Jag har bara lite bekymrad över mina fans. Frågan är om dom är inne? Men det är ju inte den faktiska åldern som räknas det är ju hur gammal man är i hjärtat och själen. Och då har jag nu kommit fram till att jag är på helt rätt spår. För mina trogna följeslagare här på bloggen är ju inte dag över 17,5 år! Och jag har precis fyllt 18!

PS. Snart kan ni följa mig på bambuser.com. Då filmar man sig själv typ hela dagarna med sin telefon och så kan alla som vill kolla på det. DS.

Wii-ålder 51 år

I dag har jag kört Wii Fit. Det började med en jättelång genomgång av en massa värden och siffror. Sen fick man göra lite balans test och lite uthållighetsövningar. Jag tyckte det gick fint som attan. Sen kom det en sammanställning som visade att jag hade usel balans, bra BMI och hyfsad kondis men min Wii-ålder ligger på 51 år.

Efter det körde jag i genom alla övningar som finns lagrade i hela spelet. Jag har nu skrapat ihop en träningstid på totalt 2 tim och 37 min. På en dag.

Något jag läste i DN...

som är sååå himla mycket jag.

"Många lever i föreställningen om att själva livet inte riktigt har börjat ännu, att man måste undanröja en del praktiska hinder i form av vardagliga bestyr - så att man får rejält med tid för att leva på riktigt SEDAN".

Och sen lite längre ner står det att detta "SEDAN" aldrig kommer. Vad taskigt. Det har jag intalat mig själv i typ 25 år. Jag ska bara jag ska bara jag ska bara...

Så vad ska jag göra? Ska jag slänga den här 8 sidor långa att göra listan, som går igenom husets alla rum ett för ett, och allt jag vill eller tycker mig behöva göra i dessa rum för att det ska bli - ja vad då? Färdigt? Blir det någonsin så färdigt att man sedan kan strosa runt och börja leva livet i nåt slags skönt flow?

För helt ärligt. Det är lite så jag tänker. Att när jag har betat igenom den listan (och alla 22 sidospårs-listor som inte har med huset att göra) så kan jag/vi äntligen börja njuta av vårt fina hem och skapa vårt härliga hemmaliv. Men det funkar alltså inte så. Nä hä.

TV-tablå lördag - bästa sändningstid

Visst, man kan ju ladda ner högaktuella bra filmer, eller så kan man lära sig hur sin inspelningsbara dvd funkar, så att hårddisken är full med allt det där som man bara inte ville missa och nu har chansen att se. Eller så kan man dra och hyra en film (men det är ju verkligen heeeeelt ute) Så nu är det antingen Affleck eller Stiller eller Affleck eller Lopez. Gud vad svårt. Jag vet inte vad jag ska välja. Jag får "ola" helt enkelt. Eller så kan man ju stänga av krypa upp i soffan, dricka vin och prata...

Jag går på panterbio

I dag har jag och ett 100-tal grå pantrar varit på bio. Kl 12.00. Dom grå pantrarna inkluderade mina kära föräldrar, men jag tycker inte dom är riktigt så gråa ändå. Det finns gråare pantrar. Helt klart. Sist jag var på en "riktig" bio (jag räknar in SITC med Sarah JP som en riktigt bio hur bra den än var) såg jag Masjävlar. Och nu klämmer jag till med en riktigt Guldbagge-grand-slam. Där satt jag med mamma och pappa i biomörkret och tuggade Riesenkolor (eftersom jag till skillnad från många andra hade tänder) och kom på mig själv att faktist vara hyfsat avslappnad. I början kändes det som om någon skulle komma och ta mig i kragen och släpa ut mig och säga vad håller du på med? Här kan du väl inte sitta en vanlig torsdag. Men när den paranojjan släppte var det hur härligt som helst. Och ja, det var en bra film. En jättebra film. Tyckte jag och alla pantrar. Nu har jag bestämt att jag ska gå på en 12.00-bio i veckan. Minst. Och så kan jag blogga om det. Det blir bra.

Re klockan:Under inställningar fanns det! Tack ASH. Den var inställd på en stillhavstidszon. You wish...och jag kör bara vattenpipa när jag mediterar på min ärvda persiska matta Lisa. Aldrig annars.

Klockan

Jag fattar inte hur jag ska få klockan att funka på bloggen. Hon är ju 15.05. Jag kanske bloggar i en annan tidszon. Vad kul. Som bloggare är jag i Australien eller i Bangkok eller nåt.

Stressnivå...

Jag kan inte sitta still. Det måste vara något som är fundamentalt fel. Så fort jag sätter mig ner och läser tidningen, bläddrar i ett flashigt magasin eller försöker bara koppla av så får jag puls. Hjärtklappning. Lite så att jag börjar oroa mig för om jag också håller på att få en infarkt. Som Mojje. Jag måste ha snurrat upp mig själv på en stressnivå som är helt absurd. Och så tar det liksom stopp när jag tar ett djupt andetag. Jag kan inte andas. Jag kippar. Så då måste jag rusa upp och rensa ur en legolåda eller ett köksskåp. Är inte det lite konstigt?

Under mitt break kommer jag att träffa en coach. Det känns jättespännande. En livs/karriär/värderings/stress/föräldra etc-coach. Jag hoppas att coachen är allt det i allafall, för det känns ungefär som det är allt det jag behöver. Jag har varit där en gång. Jag pratade oavbrutet i 2 timmar. Man får läxor när man går till en coach. Och min första läxa är att andas. Det går skitdåligt. Jag har andats nu i 5 dagar. (eller i 13518 dagar för att vara exakt, men då var det inte en läxa). Och jag får ju inte luft. Känns det som. Jag får ju luft eftersom att jag lever. Men ändå.

Har man börjat blogga så har man. Idag har jag dessutom gått ut rätt hårt med att jag är bloggare. Blogg-Lotta. Andra har definierat mig som bloggare och jag har i princip lovat att jag ska blogga varje dag. Så är det. Och åtminstone en person har lovat att läsa ofta.

Nu har jag ingen aning om hur man gör. Men efter att ha läst Metros blogg-skola (för jag måste veta att jag gör rätt) förstår jag att man ska skriva korta kloka inlägg, gärna med en röd tråd och så det viktigaste av allt. Ofta. Helst varje dag. Annars ingen riktigt äkta blogg. Man måste inte ha ett bloggämne. Man kan blogga om ditt och datt. Vilken tur.

Så nu ni, ska ni få höra vad man gör av ett break. Ett break som förhoppningsvis leder till att man blir utvilad, får koll på läget, sig själv och allt annat (för det är väl viktigt?), lär sig andas och bara vara, och bara tänker snälla tankar om sig själv. För det är väl intressant att läsa om? Det visar sig!

Nu har jag skapat en blogg...

Det ska bli skoj att dra igång denna nya och spännande aktivitet. Roligt att känna att man är lite inne. Eller? Men vem vill läsa? Och vad ska jag skriva om? Det återstår att se. Det växer nog fram. Jag har ju all tid i världen.