Stressnivå...

Jag kan inte sitta still. Det måste vara något som är fundamentalt fel. Så fort jag sätter mig ner och läser tidningen, bläddrar i ett flashigt magasin eller försöker bara koppla av så får jag puls. Hjärtklappning. Lite så att jag börjar oroa mig för om jag också håller på att få en infarkt. Som Mojje. Jag måste ha snurrat upp mig själv på en stressnivå som är helt absurd. Och så tar det liksom stopp när jag tar ett djupt andetag. Jag kan inte andas. Jag kippar. Så då måste jag rusa upp och rensa ur en legolåda eller ett köksskåp. Är inte det lite konstigt?

Under mitt break kommer jag att träffa en coach. Det känns jättespännande. En livs/karriär/värderings/stress/föräldra etc-coach. Jag hoppas att coachen är allt det i allafall, för det känns ungefär som det är allt det jag behöver. Jag har varit där en gång. Jag pratade oavbrutet i 2 timmar. Man får läxor när man går till en coach. Och min första läxa är att andas. Det går skitdåligt. Jag har andats nu i 5 dagar. (eller i 13518 dagar för att vara exakt, men då var det inte en läxa). Och jag får ju inte luft. Känns det som. Jag får ju luft eftersom att jag lever. Men ändå.