05.20

Det går inte. Jag dör. På riktigt känns det som om jag dör. Det är ljust. Under några minuter bannar jag våren, den här årstiden som de senaste 5 åren väcker Albin just 05.20. Det blir bättre när vi ställer om klockan säger alla, då går det inte att få upp ungarna på morgonen. Ellerhur.

Albin vaknar 05.20 och snackar sport. Han pratar snabbt och lite med bananröst. Han läser upp olika resultat. Bara det är en liten skräckfilm faktiskt som skulle kunna vara riktigt läskig om man lägger till hans helt uppspärrade ögon. I en kvart ligger vi kvar så. Tills alla frågorna kommer. Vilka tror du vinner mamma? Rögle eller Hammarby? Jag är helt grötig i huvudet men jag vet att vi måste gå ner nu. Så att vi inte väcker brosorna. Dom behöver åtminstone sova till 06.00. Varför följer du med honom ner? säger vissa. Kan han inte leka själv? Kan du inte ta en klocka så får han lära sig att innan kl 07 får man vara tyst och leka själv. Tack för alla tips. Han är 5 år. Han vill inte leka själv kl 05.20. Han har all tid i världen att lära sig klockan. Han måste inte göra det när han är 5 och ett halvt, med syftet att hans mamma ska få lite mer sömn. Varför gnäller du då Lotta? Ja, säg det.

Jag säger så dumma saker till dig de här mornarna Albin. Du kan ju inte hjälpa att du vaknar så där tidigt sprudlande av energi. Förlåt. Jag låter som en psykotisk destruktiv kvinna i en Lars Norén pjäs där jag irrar omkring i mitt nattlinne och väser en massa saker om att du typ kommer att sluta växa helt och hållet om du inte sover. Förlåt. Jag är hemsk. Att vakna 05.20 är ju inte ett problem för dig. Så ansvaret ligger hos mig gubben. Jag vet ju att sannolikheten att du vaknar väldigt tidigt är stor. Det är ju inte ditt problem att jag avskyr att gå och lägga mig på kvällarna och prioriterar en mängd oväsentliga saker som gör att jag blir oförmögen att möta dig på ett positivt sätt när du vaknar. Det är mitt ansvar att bita ihop. Nu vänder jag den här (i övrigt soliga och fantastiska) dagen som startat ganska illa. Nu ritar vi en av dina sagor på åtta ihoptejpade A4. Och så gör vi frukost.

Till sist vill jag bara tacka Jonas Leksell för att han finns. Han förgyller mina barns lördagmornar mer än deras egen mamma. Sorgligt men sant.